Äntligen hemma igen...
... ja så var han äntligen hemma igen, det var en sådan stor glädje och lättnad att få krama om honom på förskolan vid hämtningen. Dagen har varit super lång för jag har längtat så :)
Han har haft det jätte mysigt hos farmor men mamman är glad över att ha fått hem honom igen, det har ju inte varit lika mysigt för mig i detta tomma hus :)
När vi kom hem så städa vi gräsburen åt kaninerna så de kan sitta i den lite, Trassel trivs mkt bättre i den.
Sen var det dags att laga mat och Sixten var/är så otroligt trött så det var bra att Farmorn kom och lämna tillbaka bilen precis då så kunde hon sitta med Sixten i soffan under tiden jag laga mat. Annars hade han helt säkert somnat och det hade blivit lite tokigt. Men nu ska jag snart ta och städa lite efter mig i köket och sedan blir det filmmys med mitt lilla hjärta innan det är dags att stoppa honom i säng.
För mig står det träning på schemat när Lilleman har somnat, det blir lite dans och sedan styrka ikväll.
Fick denna text från min mor i morse och det denna kvinna berättar om, om att skuldbelägga sig själv. Jag vet precis vad hon menar, det beskriver så bra mina känslor sedan jag fick reda på att jag har PCO och misstänkt PCOS. Jag tycker att det pratas alldeles för lite om sådana här problem. Jag trodde aldrig att något sådant här skulle hända mig. Men sen jag fick denna diagnos så har jag hört om fler och fler med samma problem och jag önskar att det inte var så "tabubelagt" att prata om. Jag själv har valt att inte hymla om det. Jag är en person som har stort behov av att få prata om saker och det här är något som jag inte skulle klara av att bära ensam.
Och det är skönt att läsa om andra personer som går/gått igenom samma sak som man själv och att denna berättelse har ett lyckligt slut gör bara saken bättre. Men jag börjar förstå vilken tur det var att vi lyckades få Sixten och att han kom som ett ganska oplanerat barn. Vi visste att vi ville ha barn och pratade mkt om det men tanken var väl att vänta tills jag var klar med skolan och fått ett jobb men så blev det inte riktigt. Men jag hade iaf gått ur skolan innan Lilleman kom och jag är så glad att han gjorde när han gjorde :)
Och det är skönt att läsa om andra personer som går/gått igenom samma sak som man själv och att denna berättelse har ett lyckligt slut gör bara saken bättre. Men jag börjar förstå vilken tur det var att vi lyckades få Sixten och att han kom som ett ganska oplanerat barn. Vi visste att vi ville ha barn och pratade mkt om det men tanken var väl att vänta tills jag var klar med skolan och fått ett jobb men så blev det inte riktigt. Men jag hade iaf gått ur skolan innan Lilleman kom och jag är så glad att han gjorde när han gjorde :)
Näe nu är det dags att sätta fart så jag får mysa med hjärtat innan han somnar ifrån mig :)
