Någonstans i sverige
På jobbet idag har vi haft en lugn och mysig dag..
Men allra bäst dag har nog Lilleman haft iaf.. började dagen med höstfest på förskolan sen bandy med pappan och nu ikväll har vi haft fredagsmys i stallet med kusinerna och hästarna :)

(bild från förra gången vi var iväg då jag glömde min mobil ikväll)
Det är så mysigt att vara i stallet och roligt att titta på Ebba när hon rider :)
Hon är så duktig och så tuff.. Sixten blir lite avundsjuk och speciellt ikväll då Ebba red på en häst som Sixten tyckte såg ut som lillaGubben (Pippis häst).
Mannen i huset har vi skickat iväg på bandy premiären med morbror Stefan :)
Som dom längtat efter den här dagen så får hoppas de får en toppen kväll... Vi däremot har nu tänt en massa ljus och plockat fram lite godis, nötter och dricka som vi ska mysa med framför en film :)
När man sitter här så går det inte att låta bli att tänka på dom människor som var med om det hemska som hände i Trollhättan. Tankarna går till de familjer, vänner och klasskamrater som förlorat någon som de håller väldigt kär. Det är hemskt att höra om att flera till skolor fått hot under dagen och vissa har fått hålla stängt..
Varför väljer man att ge sig på en skola? det är oskyldiga barn vi pratar om..
Man kramar om sina familjemedlemmar lite extra och är tacksam för att man har dem hos sig och önskar att något sådant här aldrig någonsin kommer hända ens egna familj..
Tänk att inte kunna skicka sina barn till skolan utan att behöva rädd för att de aldrig ska komma tillbaka, usch man blir ju mörkrädd..
Vi tänder ett ljus och skänker våra tankar till alla anhöriga...
I morgon väntar en rolig dag för både mig och Sixten.. Helena kommer och hämtar Sixten i morgonbitti så ska han få vara hos dom i morgon medans jag åker till Gävle med min kära Hannah för lite shopping :) ska bli sååå roligt.. Pappan i familjen kommer kanske inte ha lika roligt då jag tror att risken finns att han kommer ha ont i håret :P
Nu ska jag titta på filmen jag också :) trevlig helg på er :)
Dina tankar är så rätt. Man undrar var vi är på väg